Come, break me down.

I fell apart, but got back up again. And then I fell apart, but got back up again.
 
 
 

Min pojkvän som är typ 0% fotointresserad lyckades ta denna bilden på mig när jag bara gick och kände på vattnet. Tyckte den blev rätt fin faktiskt!

A dream came true

VARNING: LÅNGT INLÄGG MEN JAG VAR TVUNGEN ATT BERÄTTA DETTA
 
Vi åkte bil i flera timmar. Hela dagen, i  stort sett. Och i mina hörlurar spelades mitt favoritband - 30 Seconds To Mars. De som känner mig vet hur mycket jag faktiskt älskar det bandet, att jag kan sitta i timmar och titta på bilder/lyssna på musiken/titta på liveklipp osv. De är underbara. Och så skulle de spela i Sverige. Så det var inte mer än en självklarhet att sätta sig i bilen och åka till Stockholm då.
 
De skulle spela kl 20 på kvällen, men redan kl 12 gick jag och min kompis in på Gröna Lund. Det hade redan bildats en folkmassa vid scenen.
"Vi kan väl åka saker osv hela dagen, det kommer ändå finnas skärmar sen", sa min kompis, och ärligt talat i den sekunden gav jag henne världens mördarblick. Så vi köpte med oss mat och satte oss vid scenen direkt.
   I 8 timmar satt vi i stekhet sol och väntade. Det var trångt, varmt och långtråkigt. Men jag skulle få se mitt favoritband spela, så det skulle vara värt det.
 
När konserten väl började trängde jag mig nästan längst fram. Jag tappade bort min kompis helt, och det var omöjligt röra sig. Jag hade bestämt mig för att under konserten skulle jag iaf få ögonkontakt med alla bandmedlemmar. Och jag lyckades. Först fick jag Tomo Milicevic att vinka på mig (efter att ha ropat högt ett antal gånger). Sen fick jag trummisen, Shannon att ge mig en slängkyss (efter att ha slängt kyssar och ropat tusen gånger). Bara det kändes hur stort som helst. Men jag kunde inte få kontakt med Jared, sångaren. Och konserten gick mot sitt slut. Jag ropade så fort det blev någorlunda tyst. Och så tittade han på mig. Jag trodde jag skulle svimma när jag ropade "I LOVE YOU JARED" och han svarade "I LOVE YOU TOO BLONDIE!". Men ännu sjukare var att han direkt efter det sa "I want you to come up on stage, come up to me." Förstår ni min chock? En vakt kom och drog mig ur publiken och ledde mig upp till scenen. Jag har aldrig skakat så mycket.
  
Väl uppe på scenen kunde jag inte säga mycket annat än "I love you I love you I love you" och när han svarade "My god you're so beautiful, I'm falling in love" fick jag inte fram ett ord. Han måste trott jag var en idiot.
Sen kom det upp typ 20 pers till och ställde sig på scenen och sista låten började. Jag ställde mig med dom andra längst bak, men då kom Jared fram till mig och sa "I want you to stand with me instead, beautiful" , och så la han armen om mig och så gick vi längst fram på scenen. Jag dog. Jag såg ut som en idiot men det spelar ingen roll. Jag älskar 30 Seconds to Mars så detta var verkligen en dröm som blev verklighet.
 
 
Här är ett klipp som någon filmade då. Vid 3:21 kommer han och hämtar mig från dom andra som står på scenen. Jag vet att jag ser knäpp ut men alltså jag bryr mig inte ens.
 
 
 
 
 
 

Try and fail. But never fail to try.

 
Jag dog lite inombords när jag hittade denna bilden idag. Det är Constance Leto, med Jared i famnen. Och bredvid står Shannon. Man ser SÅ tydligt att det är Shannon!
Jag vet att jag är tjatig, men denna familjen är verkligen fantastisk. Jared och Shannon växte upp med en ung ensamstående och fattig mamma, fick seriösa problem med droger och brott i tonåren. Men idag står de upp och ser ut att vara 25 fast att de båda är över 40. De mår bra. Och dem är framgångsrika. De har verkligen tagit sig från botten till toppen och Constance borde vara (och är förmodligen) hur stolt som helst.
 
Citat av Jared:
"I live by the rule that you should follow your dreams...no matter what you do, you should follow your dreams"
 
“When you’re young, you don’t know that you’re poor, you just know whether or not you’re happy. And i was happy, and loved. My mom did whatever she has to do to get by, and the lesson i learned from my childhood was that it’s possible to pursue happiness, no matter where that pursuit may lead you.”
 
"“I showed up in LA with $500 and a backpack and I stayed at a shelter, so nobody handed me anything. I worked for every single thing that I have.”
 
"“Be brave, follow dreams, say fuck you to everybody, and fight for what you believe in."
 
Och so mitt favoritcitat..."Try and fail. But never fail to try."
 
Leto är en stor inspirationskälla för mig just nu. Och det är inte pga deras utseende.
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0